Igår kom han på ett fantastiskt bra sätt, min lille Cesare, för att slippa att gå ut...Visst jag förstod honom för regnet vräkte ner och han ville ju sova torrt och fint.
Tio minuter innan min buss skulle gå stod jag uppflugen på den alldeles för korta trappstegen...Nix, han slog undan mina händer och ville inte alls lyftas ner...Nejdå, inga klor framme, de använder han aldrig mot mig, bara mot möss och fåglar.
Fast helt klart en tydlig markering..."Jag vill inte ut idag!" Nej, okay sa jag...Jag skiter i dig Cesare, ligg där hela da´n om du vill!!!
Jag rusade iväg och hann precis med bussen!
Fast det hade blivit alldeles för länge för honom att inte få komma ut, så på lunchrasten blev det buss hem, snabblunch för både Cesare och mig. Sen gick han ut, helt frivilligt, medan jag sprang till bussen...igen! Tack lille gubben, där satt dagens motion för mor!