Dags att ställa om sig...IGEN!

Det diskuteras i EU om att slopa denna omställning men det är tydligen långt dit, men det är ändå skönt att veta att vi äntligen slipper det här eländet. Vilken tid vi behåller får vi se då. 

Normaltiden stämmer bäst med solens rörelser och har fungerat långt innan vi kom på den dumma idén med sommar och vintertid! När det infördes så var det, om jag inte minns fel, för att spara energi.

Själv har jag aldrig haft ont av denna omställning, inte ens när vi gått tillbaka till normaltid på hösten. Jag är och förblir morgonmänniska. 

De stackare som inte är det får en svår tid innan de kommer i fas igen.
 

Helt omvänt numera

 

Förr såg jag fram emot helgen. Det gör jag inte alls längre. Numera väntar jag på måndagen. 

Före dessa Corona tider kunde vi åka ut till vårt köpcenter, men dit åker vi inte under helgerna längre. Där är alltför mycket folk och ofta trängsel. Många tar inte pandemin på allvar utan tycks tro att de är osårbara.

Skogen, som jag tycker om att besöka ofta, är också invaderad av folk under helgerna. Så tristessen är ett faktum lördag-söndag. 

Tidigare kunde vi också besöka barn och barnbarn under helgerna, men då Bosse inte längre orkar att köra så långt så blir det inte så. Vi sitter här vi sitter och väntar på måndagen.

Pensionärslivet är hårt men gott

September var en intensiv händelserik månad, både på gott och ont. Det blev också en dyr månad på många sätt då bl.a bilen råkade ut för olika kostnadskrävande saker. 

Sen var det mycket fina saker. Min syster var här under några dagar och vi festade till på lite skaldjur. Ingen slår mig och min syster i att äta kräftor! Vi skulle kunna sätta i oss hur många kilo som helst!

Pensionärslivet är i alla fall gott och just nu förstår jag inte hur jag hann med att jobba...