3 december 2020

Tid är ett märkligt begrepp

Dagen startar tidigt, som den alltid har gjort för mig. Jag har sen som vanligt ett digert schema som jag försöker att hinna med under dagen. För det mesta så lyckas jag med mitt schema men inte alltid.

För innan jag vet ordet av så är det redan kväll. Dagarna går rasande fort, trots social distansering. Förstår inte hur i all sin tar jag hann att jobba förr.

Den tidigare tristessen är nu borta för en period för många vill ha mina bullar till jul.

I helgen ska barnbarnet William sova över och det ser vi fram emot. Då spelar vi Fia, ser på film och äter popcorn.





 

25 november 2020

Ett äventyr att få handla mat

 

När frysen är full av bullar och kakor tar tristessen över. Det fordras en viss inspiration för att hålla på och städa dag efter dag...

Mycket vikt läggs på dagens middag för vi vågar inte äta ute som vi gjorde förr. Alla måltider äts numera hemma och för att hitta goda maträtter så måste vi handla. Så dagens stora äventyr är ett besök på mataffären. 
Vi vet vilka affärer som är bäst att handla på och där det är lätt att hålla avstånd.

Vår goa svärson i Norge fyllde jämna år och det kändes så tråkigt att inte få uppvakta personligt denna stora dag. Måtte vi snart få tillbaka glädjen i våra liv!


 

 

18 november 2020

I Covidens tidevarv

 

Årets julmarknader ställs in och allt fler ställen stängs ner. Vi måste alla hjälpa till att begränsa smittan av Covid19. 

Jag har inte åkt med allmänna kommunikationer sen början av mars och det lär dröja innan jag kommer att göra det.

Barn och barnbarn i Norge har jag inte sett sen i fjol.

Fast mitt i allt detta mörka finns det glädje och kärlek som ändå ger hopp.

Dottern Jeanette sa JA till sin Ala den 15 november. Vigseln skedde utomhus och det var ett mycket begränsat antal närvarande. Vi var inte med, men vi hoppas att vi får krama om dem ordentligt när pandemin är över.


9 november 2020

Fackmän och ortens affärer.

 

Nu är räcke och grind äntligen lagat! 

Lycka!

Nästa projekt hos oss var att få ordning på det elektriska, att få bort de gamla propparna.


Stenvalls elteknik AB fixade detta för oss. Jätteduktiga killar!

Yngsta barnbarnet Wilma är uppvaktad med vovvar från Kina...Wilma blev jätteglad för sina vovvar som tur var, för det var ju inte dessa som jag beställt. Nej, de som jag beställde var det fart på, men inget sådant fanns på dessa. 

Det detta året har lärt mig är att alltid anlita fackmän för alla jobb i vår bostad. Gärna fackmän från orten.

Detsamma gäller att handla på orten då det inte är enkelt att reklamera och byta saker som kommer från Kina.




4 november 2020

Rejäla yrkesmän som kan sin sak

 

Efter fadäsen med seniorfirman som tapetserade hos oss, så var vi lite tvekande först till att låta Veteranpoolen bygga vår altan. Fast här kunde vi välja, en handy man eller riktiga snickare. Vi valde det senare och fick två suveränt duktiga snickare. Visst, kostnaden blev högre, drygt 40 tusen, men det var det värt.

Vi fick en kanonfin altan som vi fick njuta i några veckor. Sen kördes den sönder av arbetare på Brixlys, den firma som arbetar på vårt område med renoveringar. Högersidan flyttade sig och grinden går inte längre att stänga.

Spåren efter lastaren var mycket tydliga så visst detta skulle de ordna, de hade ju snickare...Detta var i slutet av september och vi väntar fortfarande!



25 oktober 2020

Dags att ställa om sig...IGEN!

Det diskuteras i EU om att slopa denna omställning men det är tydligen långt dit, men det är ändå skönt att veta att vi äntligen slipper det här eländet. Vilken tid vi behåller får vi se då. 

Normaltiden stämmer bäst med solens rörelser och har fungerat långt innan vi kom på den dumma idén med sommar och vintertid! När det infördes så var det, om jag inte minns fel, för att spara energi.

Själv har jag aldrig haft ont av denna omställning, inte ens när vi gått tillbaka till normaltid på hösten. Jag är och förblir morgonmänniska. 

De stackare som inte är det får en svår tid innan de kommer i fas igen.
 

17 oktober 2020

Helt omvänt numera

 

Förr såg jag fram emot helgen. Det gör jag inte alls längre. Numera väntar jag på måndagen. 

Före dessa Corona tider kunde vi åka ut till vårt köpcenter, men dit åker vi inte under helgerna längre. Där är alltför mycket folk och ofta trängsel. Många tar inte pandemin på allvar utan tycks tro att de är osårbara.

Skogen, som jag tycker om att besöka ofta, är också invaderad av folk under helgerna. Så tristessen är ett faktum lördag-söndag. 

Tidigare kunde vi också besöka barn och barnbarn under helgerna, men då Bosse inte längre orkar att köra så långt så blir det inte så. Vi sitter här vi sitter och väntar på måndagen.



Tid är ett märkligt begrepp

Dagen startar tidigt, som den alltid har gjort för mig. Jag har sen som vanligt ett digert schema som jag försöker att hinna med under dagen...