En svårt haltande Werona mötte oss vid hotellet på torsdagen. Hon hade väldigt ont i ett ben, som var blått och svullet.
En av killarna körde oss upp till stadens sjukhus på fredagsmorgonen då vi var oroliga för att det var en blodpropp. På sjukhuset var det inte så många människor i väntrummet så efter en bedömning av ambulanssjukvårdare, det var de som gjorde första bedömningen, så fick Werona ett papper med ett nummer på.
Vi trodde att det skulle bli ett snabbt besök, men konstaterade snart att här handlade det om prioriteringar. Werona hade VITT och var alltså lägsta prioritet. Rött var högsta och följdes därefter av gult och grönt. Vi såg hur allt fler samlades i väntrummet och att Weronas nummer åkte längst ner, gång på gång. Efter tre timmar hade vi sett otaliga ambulanser som ryckt ut och återkommit med patienter. Då blir det plötsligt rött, rött, rött på tavlan och vi konstaterar att det förmodligen hänt en allvarlig olycka.
Vi gav upp och inhandlade Embla och Lidokain vilket hjälpte mot smärtorna samt Hirudoid och hoppades att det inte var annat än en ytlig propp.
Egenvård gäller i Italien precis som här så det gäller att ha lite medicinsk kunskap för att kunna kurera sig själv numera, var vi än befinner oss i världen. Igår var Werona hos läkare med sitt ben och det var en ytlig blodpropp. Läkaren skulle skriva ut Hirudoid, men det hade vi ju redan införskaffat så det fanns.