25 november 2020

Ett äventyr att få handla mat

 

När frysen är full av bullar och kakor tar tristessen över. Det fordras en viss inspiration för att hålla på och städa dag efter dag...

Mycket vikt läggs på dagens middag för vi vågar inte äta ute som vi gjorde förr. Alla måltider äts numera hemma och för att hitta goda maträtter så måste vi handla. Så dagens stora äventyr är ett besök på mataffären. 
Vi vet vilka affärer som är bäst att handla på och där det är lätt att hålla avstånd.

Vår goa svärson i Norge fyllde jämna år och det kändes så tråkigt att inte få uppvakta personligt denna stora dag. Måtte vi snart få tillbaka glädjen i våra liv!


 

 

18 november 2020

I Covidens tidevarv

 

Årets julmarknader ställs in och allt fler ställen stängs ner. Vi måste alla hjälpa till att begränsa smittan av Covid19. 

Jag har inte åkt med allmänna kommunikationer sen början av mars och det lär dröja innan jag kommer att göra det.

Barn och barnbarn i Norge har jag inte sett sen i fjol.

Fast mitt i allt detta mörka finns det glädje och kärlek som ändå ger hopp.

Dottern Jeanette sa JA till sin Ala den 15 november. Vigseln skedde utomhus och det var ett mycket begränsat antal närvarande. Vi var inte med, men vi hoppas att vi får krama om dem ordentligt när pandemin är över.


9 november 2020

Fackmän och ortens affärer.

 

Nu är räcke och grind äntligen lagat! 

Lycka!

Nästa projekt hos oss var att få ordning på det elektriska, att få bort de gamla propparna.


Stenvalls elteknik AB fixade detta för oss. Jätteduktiga killar!

Yngsta barnbarnet Wilma är uppvaktad med vovvar från Kina...Wilma blev jätteglad för sina vovvar som tur var, för det var ju inte dessa som jag beställt. Nej, de som jag beställde var det fart på, men inget sådant fanns på dessa. 

Det detta året har lärt mig är att alltid anlita fackmän för alla jobb i vår bostad. Gärna fackmän från orten.

Detsamma gäller att handla på orten då det inte är enkelt att reklamera och byta saker som kommer från Kina.




4 november 2020

Rejäla yrkesmän som kan sin sak

 

Efter fadäsen med seniorfirman som tapetserade hos oss, så var vi lite tvekande först till att låta Veteranpoolen bygga vår altan. Fast här kunde vi välja, en handy man eller riktiga snickare. Vi valde det senare och fick två suveränt duktiga snickare. Visst, kostnaden blev högre, drygt 40 tusen, men det var det värt.

Vi fick en kanonfin altan som vi fick njuta i några veckor. Sen kördes den sönder av arbetare på Brixlys, den firma som arbetar på vårt område med renoveringar. Högersidan flyttade sig och grinden går inte längre att stänga.

Spåren efter lastaren var mycket tydliga så visst detta skulle de ordna, de hade ju snickare...Detta var i slutet av september och vi väntar fortfarande!



På väg åt rätt håll.

  Årets första makrill har landats, men än dröjer det ett tag tills den kan tas med meta. Min rygg är helt klart mycket bättre,  men även de...