Vikten av att känna sig själv och ta ansvar för sig själv.

I november 2007 var jag på en underbar föreläsning med Jan Atle Andersen, en norsk psykolog. Allt han sa var så rätt och allt blev plötsligt så enkelt…Nedanstående text är tagen från en artikel, men det var en del av det vi fick till oss den dagen och som därefter har hjälpt mig att hantera mycket av min egen vardag. 

"Skilj på oenighet och konflikt, säger Atle Andersen.

Det är viktigt att skilja på oenighet och konflikt. I en konflikt är känslor som rädsla, misstro, hopplöshet och bitterhet inblandade, Det är de obehagliga känslorna som är konfliktens kärna – om de inte finns kvar är konflikten löst."

"Eget ansvar– Kärnan i alla konflikter är ansvarsfrånskrivelse. Jag frånskriver mig ansvar för mina reaktioner och gör mig till offer, till exempel att du irriterar mig när det i själva verket är jag som gör det, eller att bussen gick ifrån mig, inte att jag gick hemifrån för sent och missade bussen. Det är de andras skuld att jag irriterar mig och att jag fortsätter att sura. En förutsättning för att kunna lösa en konflikt är att var och en tar ansvar för sina egna reaktioner och sopar rent framför sin egen dörr, säger Jan Atle Andersen."

"– It takes two to tango – det är lögn, det räcker med en. Om du försöker att kränka mig är det inte en sak mellan dig och mig utan mellan mig och mig. Ska jag låta mig kränkas eller inte, det är frågan. När det kommer till kritan kan vi bara vara i konflikt med oss själva. Ta ansvar och du stärker dig själv, skyll ifrån dig och du försvagar dig själv och blir beroende av omgivningen. Jag ansvarar för mina egna känslor." 

"– Det är jag som låter mig provoceras och kränkas. Att bli vuxen och ta ansvar är för mig nästan synonyma begrepp. Problemet är inte att du försöker kränka mig, problemet uppstår när jag inte kan ta ansvar för mina egna reaktioner. Andras ord har bara den verkan som jag som mottagare tillåter." 

"Som exempel på ord och makt berättar Jan Atle Andersen om när en person inte återgäldade en hälsning från Sokrates. Hans vänner blev mycket upprörda men Sokrates svarade: ”Det är inte mig emot att jag är hövligare än vad han är”."