11 januari 2013

Ett inlägg från minnenas arkiv

Jag började blogga i januari 2006, så det har gått några år sen jag startade upp. På den tiden hade jag ett Space och dessa bloggar finns kvar, men ligger idag under Worldpress.
Så när jag nu firar mina första 7 år som bloggare gjorde jag en nerdykning i minnenas arkiv.
Min yngste son råkade ut för en mycket svår trafikolycka 2005 och så här skrev jag i bloggen den 20 november 2006:

Söndagsmorgonen 20 november 2005 började precis som alla andra söndagsmornar. Jag låg i badet och njöt då telefonen ringde. Maken lämnar telefonen till mig. Jag fick besked om att sonen krockat och fanns på intensiven på sjukhuset.
Jag borde efter detta besked givetvis avbrutit mitt bad, gått upp ur badkaret och sett till att klä mig. I stället la´jag ifrån mig telefonen och började att tvätta håret. Maken frågade vad det var och jag svarade men gick fortfarande inte upp ur badet. Då frågar maken om vi inte ska iväg till sjukhuset.
Jag blev så fruktansvärt chockad att jag direkt efter telefonsamtalet bara stängde av. Jag fortsatte med det jag hade tänkt innan telefonen ringde.
Jag har alltid trott att jag kan ta saker och fungera lugnt och samlat men jag hade fel.
Bloggade du också för sju år sen? Vad skrev du under året 2006? Har ditt liv förändrats eller rullar åren bara på...


21 kommentarer:

Znogge sa...

Vilket besked att få. I sådana lägen reagerar man helt ologiskt.

Jag började blogga 2006 på expressen och visst har det skett en del förändringar. På gott och på ont.

Grattis till dina år!

Kram

Siita sa...

God morgon. 2006 visste jag inte vad blogga var, vi hade inte ens dator då. Men 1 juni 2008 då började jag blogga pga min diagnos "bröstcancer". Många år har gått sen dess o jag är inte friskförklarad än. Men till hösten hoppas jag. Kram

Yvonne ♥ sa...

Godmorgon!Man blir irrationell i chock..Ska kolla när jag började blogga... Färgfoto ändrar färg med tiden ,men det blev ju ganska bra,Ha en bra dag! Morgonkram!

Anonym sa...

Mors,,Jag tror att man reagerar olika i chocktillstånd,,hur vet man inte innan..
Här ser det lite bättre ut i dag vädermässigt..
Jag startade min blogg i juli 2008 då i Metro..
Haé Kram.

Helen sa...

Gomorron. Oj, vilket fruktansvärt besked! Jag själv blir plötsligt himla lugn och rationell. Måste ordna med allt och åker iväg.
Tyvärr har jag inte bloggat men skulle vara kul. "Men.. vet inte hur man startar.." hehe
Kram go'a Du.

Vicke sa...

Ja, jag bloggade då, men jag har ingen aning om vad jag skrev, ha en fin dag nu

Gilla sa...

Jag började blogga genom Metro den 24/11 2009. Sen förde jag över den till min Reseblogg, så där finns alla mina inlägg, men utan kommentarerna.

Men, jag började skriva på nätet redan den 27/6 2006 på Reseguiden, så jag är rätt gammal i gamet i alla fall.

Sv: Jag är ju van att stryka snabbt och kvickt. För när jag hade min klädbutik, strök jag alla nya varor som skulle hängas fram.

Det är jag som är den tekniska i familjen. Byter lampor och sånt!
;-D.

Kram/Gilla

Anonym sa...

Har en känsla av att jag bloggade om rätt banala saker i början

Vet någon vad som hänt med Petra från Kinna?
Har tittat in på hennes blogg och det verkar vara glest med inläggen och hon har slutat att lämna avtryck hos mig

kram

paloma sa...

Jag började 2007 i feb, bloggade om min kohl och min sog över att förlora mitt barn. ville komma i kontakt med andra i samma sitution sedan dess har det forsatt började som många andra på Expressen.. sedan vidare till Metro sedan 2010 år jag dock på bloggplatsen. var en krtar tid på Amelia. kram

ansepanse sa...

vilket telefonsamtal, en hemsk upplevelse
nej, jag bloggade inte 2006, jag började 2009 men mitt liv har förändrats, det har hänt andra saker här hos mig som gjort att jag har förändrats som människa också
kramar

Inger Rozèn_Chintoh sa...

Kära Mona!
Det var för att du inte tog till dig vad som sades i telefonen.
Så liknande samtal fick jag då min man var i sin bilolycka.Jag hörde vad som sades!Men ändå inte.Liknande då jag fick telegrammet om att han avlidit i Ghana.Fick lov att ringa och fråga vad egentligen det stod.Ingen på UD var på plats(en fredag)Men nu har de skärpt sig på UD.
Kram,Inger

Gunilla sa...

usch, vad hemskt..ja jag vet inte hur jag skulle reagerat. Nej, jag bloggade inte då, jag började typ...2008

Mita sa...

Usch så hemskt med såna samtal,men jag tror att det är nån sorts skyddsmekanism som går in och man blir lugn och gör det man tänkt sig fast man på nåt vis står utanför sin egen kropp och tittar på...
Jag blev sån när mamma fick sin stroke och dom ringde efter mig. Först åt jag frukost och drack kaffe,hur tokigt som helst tyckte jag sen när hjärnan började reagera normalt.
Inget bloggande för mig förrän 2008 på hösten.
Kram vännen♥

Ellis sa...

Hej!
Jag minns inte när jag började blogga men det var på passagen och kan säkert vara sju år sedan! Förstår om du blev chockad med ett sånt besked!
Mycket har då hänt de senaste sju åren, det kan man lugnt säga! =)
Kram Elenor

Carina Sjölund sa...

Värsta telefonsamtalet man kan få!
Man kan nog inte riktigt ta till sig på en gång vad som hänt.

Började blogga April 2010!
Kramen rara du♥

Veiken sa...

Man stänger av för att klara sig själv - jag gjorde likadant när min pappa och sedan en vän dog Det är tur att avstängningsknappen finns så att man kan hämta sig ett ögonblick. Kramar

anniepiie sa...

Oj, har du bloggat så länge!! :O WOow, inte dåligt!! :) Jag började 2009 och under åren har jag ju desvärre oxå bloggat om en trafikolycka, där jag själv tyvärr medverkade. :( Jag bara satt framför brasan hemma och stirrade i kanske en halvtimma efter att det hade hänt... Väldigt olika dedär med hur man tar chocken så förstår att du bara fortsatte tvätta håret.. Kramar

|| mannen som kan prata om hundar || sa...

Det är ungefär samtidigt som jag själv började blogga, men tyvärr har jag inte kvar några andra bloggar än den jag har idag.

Man har i alla fall träffat många trevliga genom åren :)

Ma sa...

Jag började blogga i september 2008. Mitt första inlägg handlade om en båtresa med Civilförsvarförbundet. Min blogg hette Berättelser och tankar ur mitt liv och den ligger kvar på Metrobloggen även om jag inte har skrivit ett enda inlägg där på flertalet år. Men visst har saker och ting förändrats under den tiden bloggandet har pågått.
Vilket hemskt uppvaknade Du måste ha fått när Du låg i badkaret. Det är vanligt att man stänger av sådant. Speciellt om det är ens egna släkt och vänner det handlar om...

Inger Rozèn_Chintoh sa...

Hej!Alla dessa dagar var tar de vägen?
Minns inte när jag började blogga!
Ett antal år sedan.
Har lärt mig massor.
Kram,Inger

Nett sa...

Vilket samtal, förstår att du var chockad då. Jovisst bloggade jag då, då var jag fortfarande i väntan på min viktoperation som kom sedan 2007. Kram