Det är allför många vuxna barn idag som bara struntar i sina föräldrar. Allt kan inte skyllas på ett stressat samhälle, vilket många gamla föräldrar gör, när de förgäves väntar på sina barn. Nej, det är nog bara att inse att det blir allt fler som får vänta på dem som aldrig kommer.
Jag har funderat på orsaken till denna förändring och tänkt på hur det har förändrats i samhället. Hur påverkas barnen av att fostras på dagis?
Hur tänker yrkesarbetande föräldrar när de får barn? Barn som efter 1-2 år placeras på dagis. Föder vi barn för släktets bevarande eller samhällets tillväxt? Föder vi barn endast för etablissemanget? De allra flesta måste arbeta, det går idag inte att leva av endast en lön. Åtminstone inte för låg-och normallönetagaren. Så varför föder vi barn idag?
Det kan ju knappast vara för vår egen skull. Föräldrarna tycks idag vara de som ser barnet minst. De lämnar sitt barn tidigt på morgonen,hämtar det/dem efter arbetet för att de ska sova hemma. Barnet är då ofta trött och grinigt,för att deras "arbetsdag" varit alldeles för lång. Helgen blir ofta stressig då en del föräldrar tycks tro att helgen skall reparerar hela veckan. Så hur bra är egentligen vårt "perfekta" samhälle?!
Hur mycket kan gamla föräldrar egentligen förvänta sig av sina barn? De vuxna barnen kanske hellre hade besökt sin älskade dagisfröken, om de haft tid över!?
