Där rosor aldrig dör, även kallad Till en stad jag är på vandring
Det är en andlig sång, komponerad 1942 av Jack Osborn, James C. Miller och Elsie Osborn, med svensk text av Donald Bergagård.
Sången heter i original Where the Roses Never Fade.
Det är en av de vackra sånger som kommer att sjungas på pappas begravning.
7 kommentarer:
Det känns viktigt att välja personliga och vackra sånger. På min mammas begravning sjöngs "The Rose", "Bridge over troubled water" samt "Ängeln i rummet". Kändes helt rätt och man vill ju att det ska bli ett fint avsked mitt i det svåra.
Kram
Det är en del i sorgearbetet att göra ett fint program och oerhört viktigt!
Mina föräldrar, som var pingstvänner, där fanns många andliga sånger med.
Min Sigge, som önskade borgerligt, där valde jag ut Stilla ro och nära, Som en bro över mörka vatten, Gotländsk sommarnatt och Brusa högre lilla å. Dessa var så mycket han.
Varm kram och tankar.
Hej!Ja sånger kan vara vackra och ger mer än psalmerfaktiskt.Fast Den blomstertid...är mycket vacker och den hade vi på min fars begravning.Och ja,jag älskar Elvis gospel!Han var ju troende.Kram,Inger
Tack att du skriver i min blogg!
Hej igen!Adressen till min blogg är:Chintohs bloggspot.se
Den är fin!
Sorgearbetet år viktigt!
Kram!
Jag gillar den sången :)
Skicka en kommentar