En fin jul även 2020, trots pandemi

 

Julen är barnens tid och en jul utan barn känns som vilken dag som helst. Vi har förmånen att fortfarande ha små barnbarn och deras glädje när tomten kommer och glädjen över paketen, det är också min glädje.

Även vårt fyrbenta hemmavarande barn, Cesare, fick julklapp detta år, från sonen Roger. Fast Cesare är kräsen och precis som mor så åt han ingen jul sill.

Tomten kom till barnen på lilla julafton, men mormor fick inte vara med vid det besöket. Eftersom tomten fick besöka barnen fick han först köra mormor i släden hem till tomtemor som då behövde hjälp med alla små-nissarna. 

Själva julaftonen firades med sonen Roger och tomten Bosse. En riktigt fin dag, fast magen som vanligt stod ut i tio hörn då vi avnjutit julbordets läckerheter.

Mörkret är kompakt just nu

 

Så många fönster och uteplatser som fortfarande är svarta, inga adventsstjärnor eller adventsstakar som lyser upp i mörkret. Det verkar som många inte sätter upp dessa före jul. 

Här njuter vi av alla ljus i väntan på ljusets återkomst. 

Vintersolståndet i december 2020 markerar årets mörkaste natt – och årets kortaste dag.

Men redan dagen därpå blir det lite, lite ljusare. 

Nu gäller det att hålla ut för snart vänder det! 

Tur i oturen

 

Mannen hade otur men ändå tur. Släpet på en långtradare tryckte in vänster bakdörr. Hade det tagit framdörren kunde det gått illa för mannen.

Nu blir det en liten nätt extrautgift på 4000 kronor då lastbilen inte stannade och registreringsnumret inte gick att läsa på grund av smuts. Förmodligen har föraren av lastbilen inte märkt någonting då dessa bilar är så stora och tunga att en intryckt dörr hos en medtrafikant inte ens känns.

Tid är ett märkligt begrepp

Dagen startar tidigt, som den alltid har gjort för mig. Jag har sen som vanligt ett digert schema som jag försöker att hinna med under dagen. För det mesta så lyckas jag med mitt schema men inte alltid.

För innan jag vet ordet av så är det redan kväll. Dagarna går rasande fort, trots social distansering. Förstår inte hur i all sin tar jag hann att jobba förr.

Den tidigare tristessen är nu borta för en period för många vill ha mina bullar till jul.

I helgen ska barnbarnet William sova över och det ser vi fram emot. Då spelar vi Fia, ser på film och äter popcorn.

 

Ett äventyr att få handla mat

 

När frysen är full av bullar och kakor tar tristessen över. Det fordras en viss inspiration för att hålla på och städa dag efter dag...

Mycket vikt läggs på dagens middag för vi vågar inte äta ute som vi gjorde förr. Alla måltider äts numera hemma och för att hitta goda maträtter så måste vi handla. Så dagens stora äventyr är ett besök på mataffären. 

Vi vet vilka affärer som är bäst att handla på och där det är lätt att hålla avstånd.

Vår goa svärson i Norge fyllde jämna år och det kändes så tråkigt att inte få uppvakta personligt denna stora dag. Måtte vi snart få tillbaka glädjen i våra liv!

 

 

I Covidens tidevarv

 

Årets julmarknader ställs in och allt fler ställen stängs ner. Vi måste alla hjälpa till att begränsa smittan av Covid19. 

Jag har inte åkt med allmänna kommunikationer sen början av mars och det lär dröja innan jag kommer att göra det.

Barn och barnbarn i Norge har jag inte sett sen i fjol.

Fast mitt i allt detta mörka finns det glädje och kärlek som ändå ger hopp.

Dottern Jeanette sa JA till sin Ala den 15 november. Vigseln skedde utomhus och det var ett mycket begränsat antal närvarande. Vi var inte med, men vi hoppas att vi får krama om dem ordentligt när pandemin är över.

Fackmän och ortens affärer.

 

Nu är räcke och grind äntligen lagat! 

Lycka!

Nästa projekt hos oss var att få ordning på det elektriska, att få bort de gamla propparna.

Stenvalls elteknik AB fixade detta för oss. Jätteduktiga killar!

Yngsta barnbarnet Wilma är uppvaktad med vovvar från Kina...Wilma blev jätteglad för sina vovvar som tur var, för det var ju inte dessa som jag beställt. Nej, de som jag beställde var det fart på, men inget sådant fanns på dessa. 

Det detta året har lärt mig är att alltid anlita fackmän för alla jobb i vår bostad. Gärna fackmän från orten.

Detsamma gäller att handla på orten då det inte är enkelt att reklamera och byta saker som kommer från Kina.

Rejäla yrkesmän som kan sin sak

 

Efter fadäsen med seniorfirman som tapetserade hos oss, så var vi lite tvekande först till att låta Veteranpoolen bygga vår altan. Fast här kunde vi välja, en handy man eller riktiga snickare. Vi valde det senare och fick två suveränt duktiga snickare. Visst, kostnaden blev högre, drygt 40 tusen, men det var det värt.

Vi fick en kanonfin altan som vi fick njuta i några veckor. Sen kördes den sönder av arbetare på Brixlys, den firma som arbetar på vårt område med renoveringar. Högersidan flyttade sig och grinden går inte längre att stänga.

Spåren efter lastaren var mycket tydliga så visst detta skulle de ordna, de hade ju snickare...Detta var i slutet av september och vi väntar fortfarande!

Dags att ställa om sig...IGEN!

Det diskuteras i EU om att slopa denna omställning men det är tydligen långt dit, men det är ändå skönt att veta att vi äntligen slipper det här eländet. Vilken tid vi behåller får vi se då. 

Normaltiden stämmer bäst med solens rörelser och har fungerat långt innan vi kom på den dumma idén med sommar och vintertid! När det infördes så var det, om jag inte minns fel, för att spara energi.

Själv har jag aldrig haft ont av denna omställning, inte ens när vi gått tillbaka till normaltid på hösten. Jag är och förblir morgonmänniska. 

De stackare som inte är det får en svår tid innan de kommer i fas igen.
 

Helt omvänt numera

 

Förr såg jag fram emot helgen. Det gör jag inte alls längre. Numera väntar jag på måndagen. 

Före dessa Corona tider kunde vi åka ut till vårt köpcenter, men dit åker vi inte under helgerna längre. Där är alltför mycket folk och ofta trängsel. Många tar inte pandemin på allvar utan tycks tro att de är osårbara.

Skogen, som jag tycker om att besöka ofta, är också invaderad av folk under helgerna. Så tristessen är ett faktum lördag-söndag. 

Tidigare kunde vi också besöka barn och barnbarn under helgerna, men då Bosse inte längre orkar att köra så långt så blir det inte så. Vi sitter här vi sitter och väntar på måndagen.

Pensionärslivet är hårt men gott

September var en intensiv händelserik månad, både på gott och ont. Det blev också en dyr månad på många sätt då bl.a bilen råkade ut för olika kostnadskrävande saker. 

Sen var det mycket fina saker. Min syster var här under några dagar och vi festade till på lite skaldjur. Ingen slår mig och min syster i att äta kräftor! Vi skulle kunna sätta i oss hur många kilo som helst!

Pensionärslivet är i alla fall gott och just nu förstår jag inte hur jag hann med att jobba...

Fantastisk fin höstmarknad.

 Höstmarknaden på Bokenäsets Bygdegård i söndags blev jättebra och gav givetvis mersmak!

Få se vad som händer och sker. Hoppas givetvis på JULMARKNAD.

Fast det är inte så enkelt att få gjort blåbär och lingonsylt för det finns nog inte mycket kvar ute i markerna.

Bullar, kakor m.m. gott blir inga problem. 

Hoppas!!!

Hösten är här!

 

Mörkret sänker sig över oss allt tidigare och dagarna blir kortare och kortare.

Höstmarknaden på Bokenäsets bygdegård närmar sig. Det lär inte se ut så här i år, då marknaden är corona-anpassad. Endast ett fåtal bord inne med ordentligt avstånd, både för besökande och säljare. Desto fler bord på utsidan, där samma regler gäller...att hålla avstånd.

Njut av hösten och tänk på att den leder fram emot en ny vår. 

Svamptider i hård konkurrans

 

Inte lätt att hitta rätt i skogen idag. Vildsvinens framfart har ändrat hela kartan. Platser som jag gått på under många år finns inte längre och gamla markeringar går inte längre att hitta.

Lille Cesare tycker i och för sig att svampkorgen passar bättre till honom.

Hur som helst så hittar jag en liten klunga med trattisar här och där, svampar som vildsvinen har missat.

Bosse klarar inte av att gå i skogen längre, men följer med tillsammans med sin rullstol, men får vara kvar på vägen medan jag går in i skogen. Sen fikar vi ihop. Tiderna förändras, men man får göra det bästa av det som är.

En hektisk men rolig vecka.

 

Första dagen som ny-gammal pensionär var jag på vårdcentralen, som åter igen försökte neka mig en läkartid. Först när jag blev heligt f-bannad fick jag en tid. Fick äntligen antibiotika och den verkar över hela mig. Först blev jag av med magsmärtorna och urinvägsinfektionen, som jag gått med sen april då jag var jättesjuk. Sen började mina skador läka ut, det ena såret efter det andra. Jag är på spåret ordentligt igen.

På lördagen firades Bosses födelsedag och min pension. Jag lyckades nästa få ihop hela barnaskaran, fast Nettan och hennes sambo kom på söndagen. De som fattades oss var Werona och hennes familj som bor i Norge. 

Gud give att vi snart får ett vaccin!

Har det väl börjat så...

 

Så är dessa hemska ställningar igång igen! Nu är de uppsatta runt de tre sista husen, vilket innebär att vi måste passera genom ställningar för att komma ur garaget.

För en tid sedan fick vi punktering pga av byggföretagets slarviga städning, då blev kostnaden, självrisken 1 500 kronor. 

För ett par dagar sedan körde mannen in i ställningen utanför garageporten och den här gången hamnar självrisken på 4 000 kronor och en vecka utan bil! Så den sista lönen från sommarjobbet är snart intecknad till fullo.

Så var det slut med sommarjobbet.

 Min gamla chef ringde mig en dag i april 2019 och undrade om jag kunde tänka mig att arbeta några veckor under sommaren. Jo, det kunde jag tänka mig då pensionärslivet inte var speciellt givande.

 Jag började sommarjobba 24 juni 2019. Sen blev jag tillfrågad om jag kunde fortsätta några månader då de hade ont om folk och kollegor som var sjuka. Jovisst, det kunde jag göra. Timanställningen förlängdes undan för undan, men 31 augusti 2020 är det slutjobbat.

Mitt sommarjobb 2019 höll på i drygt 1 år och två månader... men nu behövs tanten inte längre, så på lördag firar vi pensioneringen som aldrig blev firad 2018.