Regn så underbart livgivande

Fast det ska vara lagom mycket åt gången.

Jag har aldrig förstått det där, att allt regn ska komma på en och samma gång och orsaka översvämningar och elände.

Det borde regna på natten och solen kunde sen skina på dagen, då skulle alla växter och vi människor må bra. 

Ta vara på livet och på varann

 Livet går inte i repris.

Utrensning på alla plan

 Jag har under det senaste året rensat ut massor av onödiga saker från vårt hem. Visst, gubben protesterade väl lite grann när turen kom till hans verktyg och prylar, men nu återstår ca 1/4-del av detta och det är mer än nog.

Massor av prydnadsföremål är nu borta och damningen går numera på en halvtimma, snabbt och enkelt.

I söndags började utrensningen på Facebook, där "vänner" rensades bort. Många gamla vänner är borta sen flera år, fast deras anhöriga inte har kunnat ta bort dem från Facebook, då de saknat deras behörighet. 

Sen rensades olika oönskade personer och energitjuvar bort så "vänlistan" minskade från dryga 700 till 277 personer. Känns väldigt bra! 

Idag fyller barnbarnet Havansa år!

Hipp, hipp hurra för Havansa idag!

Havansa är en skojfrisk och ibland lite busig tjej. Här busar hon med sin gammelmorfar och hans keps.

Havansa är en riktig liten linslus.

Här poserar hon glatt på en fyrhjuling.

Högt där uppe är Smögenbron

 Avsevärt lättare att gå under Smögenbron än att gå över den.

 Här nere kan man se hur ofantligt stor bron egentligen är.

 Sanningen att säga så kommer jag bara att få se denna bro från undersidan.

Jag lider nämligen av svindel och har, trots otaliga försök, aldrig lyckats att gå ut på bron. 

På banan igen med drömmar och förhoppningar

Livet förändras och när det är som mörkast så tror man inte att det ska ljusna mer...men det gör det och man reser sig upp och går vidare.

Bosse och jag kommer snart att tillhöra pensionärernas skara och planerar för detta. Vi har tankar och förhoppningar, precis så som vi människor skall ha.

Så här skulle vi vilja bo. Ett stenkast från havet. Ett jättemysigt bostadsområde i Kungshamn. Som sagt...drömmar och förhoppningar ska vi alltid ha! 

Underbara barn och barnbarn

Min syster, våra barn och jag bakade allt till pappas fina minnesstund och min syster åkte också upp till pappas boende, Kvarnbergets äldreboende med en tårta.

Efter minnesstunden bjöd min svärdotter på middag i Hunnebostrand. 

 Vi tillbringade många fina timmar tillsammans då vi pratade och mindes alla fina stunder med pappa.

Lilla Havansa, här med mamma Nettan, tyckte mycket om sin gammelmorfar och berättade om sina minnen. 
En dag med så fin gemenskap. 
Tack alla som gjorde pappas begravning till ett ljust och fint minne.

De flesta som betydde något för pappa kom till hans minnesstund

Vi var närmare femtio personer som samlades efter pappas begravning. Alla hjälptes åt med serveringen medan mina barnbarn hjälpte till att bära gammelmorfar till den väntande bilen.

 Det var en tung uppgift i dubbel bemärkelse för mina barnbarn då Tobbe och Andrès morfar lämnade dem för inte så länge sedan och Christoffers bestefar gick bort i början av detta året.

 Ingen i vår släkt fotograferade under begravningen, vilket ju är en självklarhet att man inte gör, både av respekt för far och för guds ord. Fick tyvärr höra sen, att en för oss okänd man, hade fotograferat både under griftetalet och överlämnandet. Mycket tråkigt.

Fortsättning följer. 

Pappa har kommit hem till staden ovan molnen

Överlåtelsen med tre vita liljor var underbart vacker, mycket finare än kyrkans ritual med de tre skovlarna med jord.

Det var så fint att se så många av pappas vänner denna dag, trots att många var till åren komna.

Fina pastor Thomas Granath höll griftetal och överlåtelse och hans ord gjorde pappas begravning ljus och fin. 

Thomas Granath och hans fru sjöng duett, först "En stad ovan molnen" och sen i slutet även "Där rosor aldrig dör"

Alla vi, barn, barnbarn och barnbarnsbarn lämnade tre vita liljor på hans kista som täcktes av liljor. Under avskedstagandet lämnad sedan var och en av oss en röd ros till far.

 Pappas bästa vän Harry höll ett fint tal vid kistan och både Harry och hans fru Gunilla har varit ett fantastiskt fint stöd för oss barn under dessa svåra dagar som varit.

Fortsättning följer i morgon. 

Begravning idag

Begravningsgudstjänst för pappa Rune Nilsson i Pingstkyrkan i Kungshamn idag,

tisdagen den 22 augusti klockan 11:00.  

Efter avskedet i kyrkan inbjudes till minnesstund i församlingshemmet.

Ljus och värme

Det kändes fint för oss anhöriga att vara med på gudstjänsten i Betania i Kungshamn under söndagen.

Det kändes så förtröstansfullt och det gav sinnesro. Sorgen kändes inte längre svart, den blev ljus. 

Idag ska vi på gudstjänst

Idag kommer det att tillkännages i pappas församling, pingstförsamlingen i Kungshamn, att pappa har avlidit.

Pappa i 5-års åldern.

Vargtimmen

 kallas den tid före gryningen som infaller ungefär 03.00 - 05.00 och då kroppens aktivitet är som lägst. 

Det är den tid då saknaden slår till och minnen tar plats där sömnen skulle ha funnits.

Det var ett speciellt förhållande mellan pappa och Bosse, de var mer som far och son, fast Bosse var svärson förståss. 

 Här firar vi midsommar med pappa 2013.

Jag är så glad för alla fina dagar vi hade tillsammans med pappa, för alla fina minnen som nu finns kvar. Minnen som ingen kan ta ifrån mig!

Kärleken till din nästa och till dig själv

Var rädd om det du har. Ingenting varar för evigt! Tag vara på dagen idag och gör något bra av den! Älska medan tiden finns, en dag blir det för sent!

För att kunna älska andra så måste vi älska oss själva. En god vän, Göran Hahne, utrycker detta så bra så jag citerar honom:

"Det är väldigt nyttigt att ha fokus på "Kärnverksamheten!"

Därför att det är ur den egna balansen, självkännedomen och omtanken om sig själv som den sunda och djupa kärleken till människorna omkring dig kommer ifrån.

Om du inte tar vård om dig själv och din inre kärna. Då kommer du inte att ha något kvar att ge till andra!"

Till en stad jag är på vandring

Där rosor aldrig dör, även kallad Till en stad jag är på vandring

Det är en andlig sång, komponerad 1942 av Jack Osborn, James C. Miller och Elsie Osborn, med svensk text av Donald Bergagård. 

 Sången heter i original Where the Roses Never Fade.

Det är en av de vackra sånger som kommer att sjungas på pappas begravning. 

Jag var pappas barberare i sex år

Den 6 november 2011 klippte jag min pappa för första gången. Det var välbehövlig då hans barberare blivit sjuk och håret inte tog någon hänsyn till detta. Far blev mycket nöjd och sen den dagen var jag hans barberare.

De första åren var han lite orolig över sin lugg, som jag fick hantera varsamt, men sen åkte den bort. Våren 2014 funderade han på om jag inte skulle ta bort allt hår, men jag fick då övertalat honom att behålla 3 mm.

För ca 1,5 år sen blev det i alla fall kortkort och pappa tyckte det var gott. Han fick inte mindre hårväxt med åren så han fick klippas var 4-5 vecka. 

Livet är som en berg-och dalbana

Sorg och glädje är dess dalar och toppar.

 Igår söndag 13 augusti blev barnbarnet Christoffer Norgemästare!

På prispallen.

Fredag 4 augusti somnade min älskade pappa in efter ett långt liv.

Blommor, djur och natur, en lisa för själen

Systrarnas loppis i Utby utanför Uddevalla är ett underbart ställe.

 Där finns massor av fina blommor

 hela gården prunkar av olika konstfulla planteringar. 

 På gården finns hästar och åsna, 

 lamor, grisar, sköldpaddor, kaniner och höns. 

De serverar kaffe och underbart goda bakverk. Idag är sista dagen de har öppet för denna säsong. Kanske det kan bli en fika där idag, tror det är gott att komma ut lite.