8 september 2017

Med all respekt

Alla vet ju idag att sorgen och sörjandet inte sitter i kläderna. Annat var det förr i tiden då folk ofta gick svartklädda under lång tid efter ett dödsfall.

Idag är det som sagt annorlunda, men vid en urnsättning bör man tänka på hur den bortgångne skulle vilja ha det och min pappa var, under sin tid, väldigt klädmedveten och klädde gärna upp sig.

Så med all respekt för pappa så får vi försöka att klä upp oss lite på måndag. Vi tar också med en ros till far för detta sista avsked.


8 kommentarer:

Anonym sa...

Mors,,ja man kan undra om det är fler fredagar i veckan,,så fort kommer dom numera..Ja visst är det rätt att klä sig propert,din far ler nog i sin himmel.
Här ser det ut som det blir en grådag..Haé Kram.

znogge sa...

När min mormor dog bar min mamma och hennes systrar svart slöja. Tack och lov är det borta. Även om sorgen inte sitter i kläderna så tycker jag ändå att man klär upp sig av respekt. Det gäller även om klädkoden är "valfri- eller ljus klädsel".

Kram

Yvonne sa...

Sorgen sitter inte i kläderna Men jag tycker att man klär sig med respekt!
Ha en bra dag!
Kram!

Eva-Lotta sa...

Färgerna kvittar, men hel och ren kan man vara! Inte helt vardagsbetonad heller. Det beror lite på vem det gäller, Makens klasskompis dog förra året. Då tänkte vi på hur han var när vi klädde oss, så det blev en mer avslappnad stil, men det var vi rätt ensamma om...

Henrik Olsson - Föreläsningar sa...

Jag tycker det kan vara svårt att veta hur man ska klä sig. Vid min bror begravning fanns inga önskemål, och en del av hans vänner kom klädda i vitt.

Själv minns jag inte vad jag hade, men tror att det var en mörk kostym.

Inger Rozén sa...

Hej!Klart ni gör som pappa ville.Sorgen sitter inte i kläderna som sagt.
Kram,Inger

Veiken sa...

Skönt att man inte behöver bära svart längre. Sorgen finns ju där ändå. Självklart ska man visa respekt ändå med sin klädsel. Kramar

Anonym sa...

Kommer inte ihåg, hur jag var klädd, när min far dog;
var bara 4 1/2 år gammal, men på mormors begravning hade jag
vit klänning och vita (gymnastik)skor. När vi skulle till
kapellet för min brors begravning, blev jag skickad till stan,
för att köpa svarta strumpor (hade vanliga hudfärgade) men
släkten sa, att strumporna MÅSTE vara svarta.

Makens bäste vän hade begärt, att gästerna skulle klä sej i
glada färger, så det är olika. För min man hade vi ett
going-away party med plockmat och dryck. Vänner stod upp och
pratade om sina minnen av honom. Det blev faktiskt upplyftande
i stället för sorgligt. - Hans aska sitter fortfarande på en hylla
i garderoben. Vet inte va´ vi ska göra med den.

Ruth i Virginia
göra med den.