när vi klev ur våra bilar för att tillsammans gå in på Hovenäsets kyrkogård. Våra paraplyer vrängdes i vinden så dessa var inte till mycket hjälp. Då plötsligt stoppade regnet, precis som det stängts av med en kran och vi behövde inte längre några paraplyer.
Vi sänkte ner urnan med pappas aska bredvid mamma och alla som var med lade ner en blomma, vi barn och barnbarn hade alla vita rosor.
Det blev en fin och stämningsfull stund vid graven.
Efteråt bjöd svärdottern Solle på kaffe och senare även på middag. Dotter Jeanette hjälpte till med serveringen.
8 kommentarer:
Nästan som en högre makt att regnet slutade precis då... Skönt att det blev en fin stund och gott att få samlas en stund efteråt. Minnas och prata...
Kram
Vi har samma tradition på fammiljegraven på Sandsborgs kyrkogård som ligger innan Skogskyrkogården. Senast moln älskade faster Inga Chatillon-Winbergh och 8 månader innan Mino pappa Svante Chatillon-Winbergh Svårt att de kära syskonen lämnade oss då nära inpå. Min älskade farbror Anders Chatillon-Winbergh fick jag skänka men urnan
Det var känslomässigt svårt skrämmande det mörka hålet.Sköt för er att ni nu kan minnas och sörja ifred ��
Bra att det blev en fin stund för er!
Kram!
Så skönt att regnet slutade så där!
Hej!Eftersom din pappa var religiös tror jag att vädrets makter styrdes av någon däruppe.
Kram,Inger
Det blev ju så, att till och med himlen visade sin respekt för din Pappaö
Kram/Gilla
Märkligt och helt perfekt för en gång skull. Lät som ett bra sätt att ta farväl av någon man saknar.
Kram Bosse
Vissa saker råder över vädrets makter!
Skicka en kommentar